passa in, ska man göra det?

Just hemkommen från en av de öppna förskolor som jag brukar gå till. Jättemycket barn och föräldrar idag och de flesta tycks smälta in tillsammans..... mysigt.
Hur gör dom? Är de flesta människor lika varandra? Tycker man lika? Samma kroppsspråk? Eller är det så att de människor som är lika varandra går dit?
Jag varken ser eller hör några barn som har utbrott, klättrar upp och ner för stolen, springer ifrån bordet med mackan i handen, gråter efter mamma, kramar sitt syskon för hårt eller kissar på pottan stup i kvarten - förutom MITT barn. Det finns i och för sig inte så många andra 2.5 åringar där - är det för att de är svåra att hantera eller för att de sitter hemma och myser eller är på dagis?

Jag upplever inte mitt barn som annorlunda, borde jag det?
Föräldrar sitter i grupper och pratar..... de jämför sina barn och berättar hur de har det. Barnen leker bredvid - själva eller med någon kompis. Ibland kommer de fram och visar någon leksak eller vill ha hjälp med ett pussel el. dyl. Det ser så skönt ut och de flesta mammar ser så pigga och lyckliga ut. Som om de inte har ett problem i världen.
Är verkligheten så här, vad lever då jag i för verklighet kan jag fråga mig??