Det är dags att jag skriver av mig lite tankar och planer. Det är dags att gå vidare i livet, möta nya utmaningar och träffa en ny del av världen. Jag ser verkligen fram emot det, tiden kunde inte gå nog fort.
I snart 13 år har jag varit lärare. Jag har undervisat små och stora grupper, små och stora barn. Jag har varit mer eller mindre aktiv under dessa år och försökt kämpa mig fram för att känna mig tillfredställd med min utveckling. Under flera år nu har tankarna vandrat iväg mot nya utmaningar, andra yrken. Det har varit alltifrån fastighetsmäklare till IT-support till dramapedagog och landade på det jag gör bäst - barn... men inte att undervisa barn utan att föda fram barn. Jag har bestämt mig, jag vill bli barnmorska.

Nu hoppas jag att vägen dit blir intressant, lärorik men så kort som möjligt.

Oro!

Jag kunde väl aldrig tro att jag kunde vara så här orolig för mitt äldsta barn! Jag trodde jag skulle kunna slappna av och låta honom prova sina vingar och klara sig en stund utan mig - FEL!!! Det var riktigt länge sedan jag var så här orolig. Det sitter en stor, tjock klump i bröstet på mig som växer och växer varje gång han inte svarar på ett sms eller när jag ringer och han inte ringer upp. Jag vet att det är positivt för det innebär att han är upptagen och mår bra men jag är så orolig över att någon hänt varje gång. Hur ska det gå när han flyttar hemifrån?

Idag har jag inte hört av honom på hela dagen och nu sitter jag och väntar på att han ringer eller skickar ett sms när han kommer hem till familjen............... lång väntan, en minut känns som 10.

Så här liten känns det som om han är i mitt hjärta just nu.

Midsommar

På självaste midsommaraton hamnade jag i diskussion  med en sverigedemokrat. Låt mig först göra mig tydlig och skriva först av allt att jag är en "multikulturell" tjej. Jag tror på gemenskap, ödmjuket,  ömsesidigt utbyte och en tro på människligheten.

Hela samtalet igenom kände jag en trygghet i min övertygelse och jag kunde motivera mina val trots att människan bokstavligttalat försöka skrika in sina åsikter i hjärnan på mig. Eftersom jag också anser att man har rätt att tycka vad man vill så länge man inte skadar någon annan så lyssnade jag och diskussionen avslutades utan att vi gjorde någon fysisk skada på varandra :) Sorgligt är dock att jag inte kunde öppna den människans sinnen och förstå att allt inte är svart och vitt, utan en lååååååång gråskala.

Om jag skulle summera midsommar 2012 innan den händelsen så får den betyget 9 av 10. Jag fick umgås hela dagen med nästan hela min familj (Moa var hos sin pappa vilket gör att det inte kan bli toppbetyg), vi dansade, vi matade djur, åt midsommarmat, lekte i parken och i träffade våra vänner. Och jag får inte glömma, solen sken hela dagen.

Begränsningar

Jag avskyr begränsningar!
Om jag har ett mål så vill jag nå dit, på något sätt. Jag läser, provar, tränar, repeterar, kämpar osv. och tillslut är jag framme. Frustrationen är total när saker jag inte kan påverka kommer ivägen som:
styrka - jag får inte igång gräsklipparen (grrrrr).
pengar - en ny varmvattenberedare är inte gratis och åt upp lyxpengarna och de mesta av rustpengarna den här månaden. (blääää)
mod - jag vågar inte borra hål i toalettväggen utan att få makens åsikt om höjd först (han är bortrest som vanligt).
maktlöshet - sonen kämpar och kämpar i skolan och det enda jag kan göra är att plugga med honom och stötta. Önskar jag kunde vara med eller göra det istället för honom :/.

Av någon anledning så väljer jag att skriva ner tankar och händelser ur mitt liv som andra kan läsa. Varför?

Syftet att blogga är ju väldigt individuellt. För mig handlar det om att jag vill dela med mig av mina erfarenheter, idéer och tankar. Kanske det kan hjälpa andra i samma situation eller ge någon en idé om hur man kan göra eller kanske förhindra någon annan från att göra samma misstag.
Jag vill även visa upp min fina familj och på något sätt hylla deras existens och föreviga vår gemenskap.

Nu är det också så att tiden till att skriva också måste finnas och i ett liv med fart och fläkt så får man jaga tiden. Eller rättare sagt, prioritera tiden till det man tycker är viktigt.

Tidigare har jag skrivit en hel del om min husrust (som inte är klar).
Projekt som är på gång just nu är:
Lilla badrummet - det ska tapetseras, byta toalett och tvättställ, målas fönster och lägga in nytt golv.
Balkongen - räcket ska målas och upp.
Måla huset (vet inte hur stor del än)
Altan - under tankekonstruktion.

Det känns lagom med projekt och jag har det faktiskt lugnare än på flera år. Barnen sover till 6 på morgonen, som är som en lyxsemester efter att ha gått upp före 5 i 4 års tid.

En liten update :)