Fritt skolval?

Min 6 åring börjar förskolan i höst. I början på året skulle vi då välja skola till henne, det fria skolvalen som det så fint heter. Vi valde 2 alternativ... fick inget av dem. Skolan som ligger närmast vårt hus är en skola med många barn, en hel del har stora behov vilket lämnar mindre tid till mitt barn som har mindre behov, men ändå lite större än normalt. Suck! Först kändes det hårt att vi inte fick något alternativ som vi valt. Sen började jag att acceptera skolan och tänkte att jag får väl kämpa lite mer bara för att hon ska bli sedd och känna sig speciell.
Sen kom mailet från Montessoriskolan som erbjöd henne en plats. Jag hade helt glömt bort att jag ställde mig på kö för flera år sedan, men nu skördade jag hem poäng.

Nelli har en vän på sin förskola som också ska gå där, så hon blir inte ensam, men de flesta av en hennes kamrater kommer ju att gå i en annan skola. Jag valde tryggheten före hennes vänner. Jag hoppas att vi tagit rätt beslut. Vi var och hälsade på i skolan och den kändes jättemysig och personalen var trevlig. Få barn också, det är viktigt. Pedagogiken inriktade sig på lugnet, ordning och reda och att använda alla sinnen. De var ute mycket och gjorde utflykter (Nelli gillar ju fika så det gjorde henne glad :))

Valet är gjort - blir det inte bra så finns alltid den andra skolan kvar.

1 år in i utbildningen

Nu var det drygt 1 år sedan jag skrev mitt senaste inlägg där jag berättade jag att hade bestämt mig för att bli barnmorska. Tiden har gått fort. Nu har jag gjort mitt första år på sjuksköterskeprogrammet och påbörjat mitt andra. Jag har tagit tjänstledigt från mig jobb men jobbar lite extra ibland. Man blir inte rik av att studera, det kan jag lova.
När jag sen är färdigutbildad har jag gått 8 år på högskola, 1 år eftergymnasial utbildning, 3 år gymnasium, 9 år grundskola = 21 år i skolan.

Jag har i alla fall inte ångrat det jag påbörjat utan ser min framtid med spänning.

Familjen då... hur tar dom förändringarna?

Småflickorna märker nog ingen skillnad. De går ju på förskolan som tidigare. Lite lättare tider kan jag tycka, ofta är de där från 8-15. Det blir inte lika många tidiga mornar när man pluggar.

Tonåringarna har det också enklare när jag pluggar. Jag har lättare för att köra dom till skola (om det behövs), väcka dem på mornarna, påminna och hjälpa till med läxor och mer tid om dagarna. Skönt! Det behövs för både dem och mig.

Maken jobbar borta på veckorna som tidigare och känner inte av mitt pluggande mer än på månadsinkomsten :)