Härliga sommarlov

Ända sedan min 7 åriga dotter Nelli föddes har jag klivit upp mellan 5-7 på morgonen. Hon är extremt morgonpigg och kvällstrött.  Man kan tycka att det inte är en så stor sak men det har lett till att jag ofta sagt nej till fester och tillställningar för att jag helt enkelt inte orkar vara upp längre än till 22-23 om jag ska vara en trevlig fungerande mamma nästa dag.
Jag har alltid gått hem tidigt på midsommar, nyår, födelsedagsfester, kräftskivor och dyl för att hon vill sova och vaknar som vanlig tidigt - pigg och glad 😁.

Vart vill jag komma? Jo, under den här sommaren har hon förändrat sitt sovmönster. Det skedde automatiskt under vår 2 veckors husvagnssemester när alla var i farten uppe till sena kvällen och plötsligt så sov hon regelbundet till 9. Guld värt!
Nu är vi också en familj som kan äta brunch och laga mat en gång om dagen. Vi kan bjuda hem vänner utan att någon behöver gå och lägga sig innan de åkt hem.
Heja sommarlov!

Midnattssolen i Norra Finland

1 månad efter jobbstart

Jag måste verkligen dela med mig om hur fantastiskt jag har det på mitt sommarjobb på en förlossningsavdelning.

Jag har jobbat i en månad nu och jag har aldrig trivts bättre. Tänk att varje dag få se nya liv komma till världen och jag får äran att hjälpa dem till rätta 😄 fantastiskt! Men också otroligt nervöst, spännande, läskigt, skräckfyllt. Förlossningen är verkligen en akutvårdsavdelning där varje förlossning är unik. Allting kan hända och du måste alltid vara beredd på det.

Sen finns det lite roliga reflektioner jag snappat upp längs vägen..... som att jag nu vet att vi kvinnor ser helt olika ut så poängen med att jämföra sig med varandra och försöka uppnå något idel/standard är meningslös 😂😂

Jag vet också var man lägger alla moderkakor...

Jag är fortfarande helt övertygad om att det är barnmorska jag vill bli.

Pusslet med hus och barn har fungerat bra. Barnvakten har gjort sitt jobb och jag har kunnat jobba ifred. Det är guld värt för mig att slippa oroa mig för vad som händer här hemma. Att släppa en kontroll i utbyte för en annan 😉

Nytt projekt - egenföretagare!

Nu har jag väl tagit vatten över huvudet, kanske en del tänker och några få säger :) 

I veckan så blev det klart med min lilla sidoverksamhet Friskvårdsmassage. 

Jag har velat fram och tillbaka vad jag ska göra av min massageutbildning. Skulle jag nöja mig med att massera vänner och bekanta eller expandera och försöka tjäna lite extra så länge jag har tid. Det blev det senare. Jag har inget att förlora :) 

Så nu virkulerar det ord som moms in, moms ut, inköp, utgifter, inkomster, skatter, balansering, redovisning mm. mm. i min hjärna. Som om den inte var full med andra ord. 

Skolan är slut för terminen och då finns det ju plats att fylla med nya intressanta och utvecklande saker :) 

Låt mig aldrig bli dement! 

Snart sommar, sommarlov, semester OCH sommarjobb

Sommaren närmar sig..

När man är en stor familj så finns det många önskemål att ta hänsyn till när sommaren kommer.
Frågor som:

• Vart ska vi åka på semester?
• Vilka ska åka?
• Hur ska vi åka?
• Hur ska alla sova?
• Hur länge ska vi vara borta?
• Får man ta med kompisar?

Är svåra att tillfredsställa för alla - många kompormisser, ilska och glädje på vägen till konsensus. Det är inte lätt att ha 2 små och 2 stora barn och försöka tillfredsställa alla.

I år känner de flesta att det är Finlands tur för ett besök. J:s i stort sätt hela släkt bor fortfarande i Norra Finland/Norra Sverige. 120 mils bilresa rakt upp i de norra skogarna. Kanske inte resemål nr 1 om man tänker på semester, sol och bad men.... man ska inte underskatta värdet av att vara med familjen.... trots mygg och kyla. Man får träna på att göra ingenting, och det är också en konst.

Men det är inte bara skog.. en fin lite sjö ligger utanför barnens farmors hus.

Eftersom jag jobba på förlossningen i sommar så är det inte heller bara att åka utan allt ska passa in. Jag hade en otrolig tur så jag fick 2 veckor ledigt i juli utan att ens fråga :)

I år så har förhoppningsvis vår äldsta son sommarjobb på annan ort och är bortrest när vi tar semester. Det känns inte så säkert att lämna huset till en 18 åring i 2 veckor... även om man skulle lita på honom så är det inte säkert att man kan lita på alla runt omkring.



Furuvikskort har vi skaffat som vanligt. Om det lönar sig vet man aldrig men barnen älskar att vara där och man får ta med Stella, vilket är uppskattat. Vi tänker att vi kan bo på havscampingen där ett par gånger som minisemester.
Eftersom vi har husvagnen kan vi spontant resa iväg några dagar när vi har tid. Mycket praktiskt - Kolmården vill jag gärna resa till men där får man inte ta med hundar så det blir nog inget av den resan i år :(

Jag har några egna dagar också den här sommaren som jag kan spendera som jag vill. Det är jättesvårt... visst vill jag åka iväg någonstans och lämna hemmet och mammarollen ett tag men vart? och men vem? Vi får se vart det slutar. Det ska vara värt det annars kan jag lika gärna stanna hemma.

Artikel ur SvD om barn som far illa..



Det här är en problem som ligger nära mitt hjärta. Som förälder är man ofta maktlös... ofta lika maktlös som socialtjänsten. Tänk att det kan bli så fel - när man menar rätt.

Livets pussel

Förmåga att organisera är en fördel för en mamma/kvinna/fru som är ensam på veckorna, har 4 barn, en hund, 100% skola, extra jobbar som både omsorgspersonal och massör och godman åt ensamkommande flyktingbarn. Hela mitt liv är ett pussel som måste lösas, vecka för vecka. Det är barnvakter, hundvakter, tid till nöjen, planering av mat (som mest blir korv och makaroner nu för tiden), hämtningar och lämningar till fritidssysselsättningar och kompisar.. och konstigt nog så räcker jag till :)

I sommar kommer jag att jobba på en förlossningsavdelning som undersköterska för att känna efter om det verkligen är barnmorska jag vill bli. Jag ser sjuuuukt fram emot den 8 juni när jag börjar. Det är första gången jag VILL jobba hellre än att vara ledig, trots att jag kunde vara hemma med familjen. Tacksam för att jag fortfarande är "Therese" inte bara mamma och fru. 

Men, det finns alltid ett men... att fixa barnvakt de 4 veckor innan min make får semester är inte det enklaste. Alla kvällar måste fyllas, samt hundvakt alla dagtidsdagar. 

Som sagt livets pussel!

Hjälpa till på något sätt...

Jag har alltid haft ett driv att vilja hjälpa till. Tidigare kunde det vara att städa efter en kräftskiva...eller sälja kakor åt skolklasser.. eller köpa jultidningar av barnen, föra människor samman genom olika evenemang.... men det var bara ett sökande efter hur man verkligen hjälper till där man behövs, på riktigt.
Sedan augusti 2014 har jag agerat som god man åt ensamkommande flyktingbarn. Jag har haft ett ganska enkelt ansvar från början då pojken jag ansvarat för bor med sina släktingar och får sitt emotionella stöd därifrån. Men jag har ändå känt att jag hjälpt honom mot målet att kunna leva ett bättre liv. Förhoppningsvis med sin familj till slut.
I februari fick jag ett nytt uppdrag. En tjej från Etiopien har kommit till byn utan sina föräldrar och hon bor på ett ungdomshem. Det ger mig en ny utmaning - att ge stöd från alla håll, både praktiskt och känslomässigt. Jag visar henne allt fina med vårt land och gör mitt bästa för att hon ska få stanna i Sverige.
När vi åker omkring och jag berättar om Sverige så får jag en känsla av stolthet som jag inte trodde fanns där. Jag ser med öppnare ögon på naturen, landskapen, människorna, egenheterna som finns i vårt land. Jag känner mig tacksam.

Det gick ju bra

Sist jag skrev så var jag en orolig och upprörd mamma som skulle ge över sitt lilla barn till skolvärlden. Jag valde ju en privat skola där hon bara kände en vän och inte ligger inom vårt upptagningsområde.
Jag har inte ångrat mig en sekund!
Skolan är väl organiserad. De har idrott (som inte alla 6-åringar har på andra skolor), de har en utedag (em) då de alltid går på utflykt. De har möjligheter att ibland dela klassen så att de är 1 pedagog på 7 barn, vilket är en otrolig förmån för barnen. Vuxentid är guld värd. Nelli trivs och vill alltid gå till skolan. Tyvärr så bor kompisarna lite långt bort så det faller sig inte naturligt att leka hemma efter skolan, men hon är så liten än så det hinner ge med sig.

Vi har fått tillskott i familjen i jul. En till bebis... fast en fransk bulldog bebis. Säg hej till Stella.

Fritt skolval?

Min 6 åring börjar förskolan i höst. I början på året skulle vi då välja skola till henne, det fria skolvalen som det så fint heter. Vi valde 2 alternativ... fick inget av dem. Skolan som ligger närmast vårt hus är en skola med många barn, en hel del har stora behov vilket lämnar mindre tid till mitt barn som har mindre behov, men ändå lite större än normalt. Suck! Först kändes det hårt att vi inte fick något alternativ som vi valt. Sen började jag att acceptera skolan och tänkte att jag får väl kämpa lite mer bara för att hon ska bli sedd och känna sig speciell.
Sen kom mailet från Montessoriskolan som erbjöd henne en plats. Jag hade helt glömt bort att jag ställde mig på kö för flera år sedan, men nu skördade jag hem poäng.

Nelli har en vän på sin förskola som också ska gå där, så hon blir inte ensam, men de flesta av en hennes kamrater kommer ju att gå i en annan skola. Jag valde tryggheten före hennes vänner. Jag hoppas att vi tagit rätt beslut. Vi var och hälsade på i skolan och den kändes jättemysig och personalen var trevlig. Få barn också, det är viktigt. Pedagogiken inriktade sig på lugnet, ordning och reda och att använda alla sinnen. De var ute mycket och gjorde utflykter (Nelli gillar ju fika så det gjorde henne glad :))

Valet är gjort - blir det inte bra så finns alltid den andra skolan kvar.

1 år in i utbildningen

Nu var det drygt 1 år sedan jag skrev mitt senaste inlägg där jag berättade jag att hade bestämt mig för att bli barnmorska. Tiden har gått fort. Nu har jag gjort mitt första år på sjuksköterskeprogrammet och påbörjat mitt andra. Jag har tagit tjänstledigt från mig jobb men jobbar lite extra ibland. Man blir inte rik av att studera, det kan jag lova.
När jag sen är färdigutbildad har jag gått 8 år på högskola, 1 år eftergymnasial utbildning, 3 år gymnasium, 9 år grundskola = 21 år i skolan.

Jag har i alla fall inte ångrat det jag påbörjat utan ser min framtid med spänning.

Familjen då... hur tar dom förändringarna?

Småflickorna märker nog ingen skillnad. De går ju på förskolan som tidigare. Lite lättare tider kan jag tycka, ofta är de där från 8-15. Det blir inte lika många tidiga mornar när man pluggar.

Tonåringarna har det också enklare när jag pluggar. Jag har lättare för att köra dom till skola (om det behövs), väcka dem på mornarna, påminna och hjälpa till med läxor och mer tid om dagarna. Skönt! Det behövs för både dem och mig.

Maken jobbar borta på veckorna som tidigare och känner inte av mitt pluggande mer än på månadsinkomsten :)

Det är dags att jag skriver av mig lite tankar och planer. Det är dags att gå vidare i livet, möta nya utmaningar och träffa en ny del av världen. Jag ser verkligen fram emot det, tiden kunde inte gå nog fort.
I snart 13 år har jag varit lärare. Jag har undervisat små och stora grupper, små och stora barn. Jag har varit mer eller mindre aktiv under dessa år och försökt kämpa mig fram för att känna mig tillfredställd med min utveckling. Under flera år nu har tankarna vandrat iväg mot nya utmaningar, andra yrken. Det har varit alltifrån fastighetsmäklare till IT-support till dramapedagog och landade på det jag gör bäst - barn... men inte att undervisa barn utan att föda fram barn. Jag har bestämt mig, jag vill bli barnmorska.

Nu hoppas jag att vägen dit blir intressant, lärorik men så kort som möjligt.

Oro!

Jag kunde väl aldrig tro att jag kunde vara så här orolig för mitt äldsta barn! Jag trodde jag skulle kunna slappna av och låta honom prova sina vingar och klara sig en stund utan mig - FEL!!! Det var riktigt länge sedan jag var så här orolig. Det sitter en stor, tjock klump i bröstet på mig som växer och växer varje gång han inte svarar på ett sms eller när jag ringer och han inte ringer upp. Jag vet att det är positivt för det innebär att han är upptagen och mår bra men jag är så orolig över att någon hänt varje gång. Hur ska det gå när han flyttar hemifrån?

Idag har jag inte hört av honom på hela dagen och nu sitter jag och väntar på att han ringer eller skickar ett sms när han kommer hem till familjen............... lång väntan, en minut känns som 10.

Så här liten känns det som om han är i mitt hjärta just nu.

Midsommar

På självaste midsommaraton hamnade jag i diskussion  med en sverigedemokrat. Låt mig först göra mig tydlig och skriva först av allt att jag är en "multikulturell" tjej. Jag tror på gemenskap, ödmjuket,  ömsesidigt utbyte och en tro på människligheten.

Hela samtalet igenom kände jag en trygghet i min övertygelse och jag kunde motivera mina val trots att människan bokstavligttalat försöka skrika in sina åsikter i hjärnan på mig. Eftersom jag också anser att man har rätt att tycka vad man vill så länge man inte skadar någon annan så lyssnade jag och diskussionen avslutades utan att vi gjorde någon fysisk skada på varandra :) Sorgligt är dock att jag inte kunde öppna den människans sinnen och förstå att allt inte är svart och vitt, utan en lååååååång gråskala.

Om jag skulle summera midsommar 2012 innan den händelsen så får den betyget 9 av 10. Jag fick umgås hela dagen med nästan hela min familj (Moa var hos sin pappa vilket gör att det inte kan bli toppbetyg), vi dansade, vi matade djur, åt midsommarmat, lekte i parken och i träffade våra vänner. Och jag får inte glömma, solen sken hela dagen.

Begränsningar

Jag avskyr begränsningar!
Om jag har ett mål så vill jag nå dit, på något sätt. Jag läser, provar, tränar, repeterar, kämpar osv. och tillslut är jag framme. Frustrationen är total när saker jag inte kan påverka kommer ivägen som:
styrka - jag får inte igång gräsklipparen (grrrrr).
pengar - en ny varmvattenberedare är inte gratis och åt upp lyxpengarna och de mesta av rustpengarna den här månaden. (blääää)
mod - jag vågar inte borra hål i toalettväggen utan att få makens åsikt om höjd först (han är bortrest som vanligt).
maktlöshet - sonen kämpar och kämpar i skolan och det enda jag kan göra är att plugga med honom och stötta. Önskar jag kunde vara med eller göra det istället för honom :/.

Av någon anledning så väljer jag att skriva ner tankar och händelser ur mitt liv som andra kan läsa. Varför?

Syftet att blogga är ju väldigt individuellt. För mig handlar det om att jag vill dela med mig av mina erfarenheter, idéer och tankar. Kanske det kan hjälpa andra i samma situation eller ge någon en idé om hur man kan göra eller kanske förhindra någon annan från att göra samma misstag.
Jag vill även visa upp min fina familj och på något sätt hylla deras existens och föreviga vår gemenskap.

Nu är det också så att tiden till att skriva också måste finnas och i ett liv med fart och fläkt så får man jaga tiden. Eller rättare sagt, prioritera tiden till det man tycker är viktigt.

Tidigare har jag skrivit en hel del om min husrust (som inte är klar).
Projekt som är på gång just nu är:
Lilla badrummet - det ska tapetseras, byta toalett och tvättställ, målas fönster och lägga in nytt golv.
Balkongen - räcket ska målas och upp.
Måla huset (vet inte hur stor del än)
Altan - under tankekonstruktion.

Det känns lagom med projekt och jag har det faktiskt lugnare än på flera år. Barnen sover till 6 på morgonen, som är som en lyxsemester efter att ha gått upp före 5 i 4 års tid.

En liten update :)

Konst på förskolan

Vårt badrumskakel

Ibland blir jag förundrad över hur dum en del människor faktiskt kan vara. Varför lägga ner så mycket energi på att bråka och förstöra för andra?
I min naiva hjärna så är det en självklarhet att positiva tankar och skratt förgyller livet. Att omge sig av människor man tycker om och koncentrera sig på de bra sakerna som finns i livet.
Om jag kunde välja så skulle jag föredra att inte vara arg överhuvudtaget. Naturligvis så förstår jag också att det inte fungerar så. Vi människor är född med försvarsinstinkter och överlevnadsstrategier, men att göra det för att få egen tillfredställelse är inget jag förstår eller ens vill förstå.
Nej Therese, stöt bort, stäng av och ägna din energi åt allt bra runtomkring.

orolig mamma

Nu har Nelli varit febersjuk i 5 dagar - idag är hon sämre igen. Hon har feber, hostar, snorar och har ögoninflammation, inte kul alltså. Jag tog henne till hälsocentralen idag för att utesluta bakterier, det var bara virus men ändå frustrerade eftersom det enda man kan göra är att vila och vänta. Maja har bara ögoninflammation så hon vill ju ut och leka men Nelli kan inte, det betyder att ingen kan.

Jag har sovit inne i Nellis säng sen i fredags eftersom hon får så hög feber på nätterna, ca 40 grader. Jag är så orolig att hon ska få feberkramper eller nåt liknande. Det gör att jag är rätt så trött och sur på dagarna. Emil fick ett utbrott på mig idag och skrek att jag är sur jämnt. Inte kul... men sant. Ska försöka anstränga mig imorgon trots allt, får väl äta socker eller nåt :)

Hmmm.. varför skriver jag så sällan nu för tiden då??
Jo, jag har börjat jobba. 80% med min nya klass en 1:a i en 1-2:a. Jag tycker faktiskt att det är riktigt roligt. Jag positivt överraskad. Jättegoa ungar :)

Badrummet är utrivet också. Kommer en bild på det inom kort. Tänkte lägga upp bilder allteftersom saker händer därinne.

Nu måste jag ta vara på tiden - godnatt!

länge sen sist

Oj oj oj, nu var det länge sedan jag hade tiden till en uppdatering, men den här dagen bara måste dokumenteras.
Första dagen i hela mitt liv med en etta i dag. Jag har varit riktigt nervös och undrat om jag kommer att tycka om det. Hur ska jag kunna veta?

Det kändes riktigt bra ska jag säga. Dom flesta är glada och positiva. De är kramiga, små och söta - hur kan man inte tycka om dom?

På någon sätt så kom allt naturligt. All hjälp som de behöver är jag så van att ge så det var inte främmande för mig. Det jobbiga kommer nog att bli när jag måste börja höja rösten. Vi får inte glömma bort att det var första dagen idag och barnen var förväntansfulla och nyfikna.

Min högsta önskan är att jag inte behöver vara arg på jobbet!!

Imorgon ska jag lämna Maja på dagis första gången, det är riktigt nervöst. Jag kommer att få slita mig från att bli soft så att Maja känner min osäkerhet och förtvivlan. Hon blir goare och goare för varje dag. Jag vill verkligen inte att hon ska vara ledsen när jag går. Nelli är det aldrig några problem med, Hej då och puss, sen går man. När man hämtar kommer hon lika glatt, min solstråle! Lite argare hemma kanske jag kan tycka, men det beror nog på alla nya intryck hon får från de större barnen just nu. Jag tror det lägger sig snart.

Nope - natti natt, nu blir det bokläsning i sängen :)