Jag kunde väl aldrig tro att jag kunde vara så här orolig för mitt äldsta barn! Jag trodde jag skulle kunna slappna av och låta honom prova sina vingar och klara sig en stund utan mig - FEL!!! Det var riktigt länge sedan jag var så här orolig. Det sitter en stor, tjock klump i bröstet på mig som växer och växer varje gång han inte svarar på ett sms eller när jag ringer och han inte ringer upp. Jag vet att det är positivt för det innebär att han är upptagen och mår bra men jag är så orolig över att någon hänt varje gång. Hur ska det gå när han flyttar hemifrån?
Idag har jag inte hört av honom på hela dagen och nu sitter jag och väntar på att han ringer eller skickar ett sms när han kommer hem till familjen............... lång väntan, en minut känns som 10.
Så här liten känns det som om han är i mitt hjärta just nu.
De dåliga nyheterna kommer ju först, det vet du? Så oroa dig inte! Men det är klart att alla mammor måste gå genom den här processen då deras barn, speciellt söner ta sina första steg mot självständiga livet! Så har det varit för mig med Alexander jr...
SvaraRaderaEn stor och lugnande kram till dig!
//Lana