länge sen sist

Oj oj oj, nu var det länge sedan jag hade tiden till en uppdatering, men den här dagen bara måste dokumenteras.
Första dagen i hela mitt liv med en etta i dag. Jag har varit riktigt nervös och undrat om jag kommer att tycka om det. Hur ska jag kunna veta?

Det kändes riktigt bra ska jag säga. Dom flesta är glada och positiva. De är kramiga, små och söta - hur kan man inte tycka om dom?

På någon sätt så kom allt naturligt. All hjälp som de behöver är jag så van att ge så det var inte främmande för mig. Det jobbiga kommer nog att bli när jag måste börja höja rösten. Vi får inte glömma bort att det var första dagen idag och barnen var förväntansfulla och nyfikna.

Min högsta önskan är att jag inte behöver vara arg på jobbet!!

Imorgon ska jag lämna Maja på dagis första gången, det är riktigt nervöst. Jag kommer att få slita mig från att bli soft så att Maja känner min osäkerhet och förtvivlan. Hon blir goare och goare för varje dag. Jag vill verkligen inte att hon ska vara ledsen när jag går. Nelli är det aldrig några problem med, Hej då och puss, sen går man. När man hämtar kommer hon lika glatt, min solstråle! Lite argare hemma kanske jag kan tycka, men det beror nog på alla nya intryck hon får från de större barnen just nu. Jag tror det lägger sig snart.

Nope - natti natt, nu blir det bokläsning i sängen :)