Bortskämda?

Nu har jag jobbat heltid i 1 månad och har fantastiskt roligt. Det är skönt att åka till jobbet och vara otillgänglig och bara koncentrera sig på mitt arbete i nuet.

I början ringde fortfarande tonåringarna lite - men då jag ALDRIG svarade så lärde de sig att jag inte längre alltid är till förfogande.

I förlängningen hoppas jag att det leder till något bra men i "inskolningsperioden" så har det förekommit en del skolk, sovmornar och konstiga beslut. Jag kan inte vara där och "hjälpa" dem tillrätta hela tiden så det är en ovanlig situation för dem. Men LÄRORIKT! Kanske är det här biljetten till vuxenlivet?.....


Minsta tjejen som nu snart fyller 6 år upplever nog att hon blir lite mycket på förskolan sedan jag började jobba. Hon kan jubla högt om hon inte ska gå dit en dag - fast jag vet att hon trivs.

Nelli nyss fyllda 8 tycker att dagarna går så snabbt. Hon är på fritids till 16 och det är sällan hon hinner med att ta hem någon kompis eftersom hon också har gymnastik och scouterna 2 kvällar i veckan och vi får inte glömma läxan som ska bli gjord. Nelli vill ju gärna leka hela dagarna men det är viktigt att hon också lär sig att ta ansvar och förstå att livet inte bara är lek - det kan vara roligt ändå.

Men ibland hinner vi göra roliga saker efter jobbet. Man behöver inte överarbeta upplevelsen så mycket. Det räcker med att gå ut i backen och åka lite pulka efter jobbet för att få fantastiskt glada barn.