nästan vuxen... ?

Mina barn kommer alltid att vara mina barn... just det BARN...

17 år, snart 18... barn? Vuxen? Ung vuxen är väl den korrekta benämningen. MEN hur behandlar man en ung vuxen?

Innetider? 
Bortatider?
Mattider?
Pengar?
Ansvar?
Läxor?
Hemmasysslor?
Pojk/flickvänner?

Listan kan bli lång..

Det är ofta man hör argumentet "så länge de bor hemma så är det de reglerna som gäller". Visst, det köper jag, men det är inte säkert den unge vuxne köper det. Hur går man då?

- Snart blir jag 18, skönt! Då slipper jag det här. 

Vad är det egentligen de slipper? 
Att höra av sig? Att komma hem? Att gå i skolan? Att ta ansvar?

Balansgången är svår. Jag vill inte vara så hård att barnen flyttar hemifrån när de blir 18, men heller inte så slapp att de slänger bort sina potential eller att jag får sitta och oroa mig för att jag inte vet var de håller hus.

Det gäller att stötta, visa respekt, behålla lugnet, svälja galla, lyssna, trösta, vägleda, vara en god förebild, leka detektiv/polis/bankman/psykolog....

Nej, att vara tonårsförälder är ingen lek, hur vet man om man gör rätt... eller fel?

Här kommer ett tips på var man kan ringa om man behöver stöd i sin föräldraroll.

https://www.raddabarnen.se/vad-vi-gor/mer-om-vad-vi-gor/foraldradialog/foraldratelefonen-och-mejlen/