Jag har alltid haft ett driv att vilja hjälpa till. Tidigare kunde det vara att städa efter en kräftskiva...eller sälja kakor åt skolklasser.. eller köpa jultidningar av barnen, föra människor samman genom olika evenemang.... men det var bara ett sökande efter hur man verkligen hjälper till där man behövs, på riktigt.
Sedan augusti 2014 har jag agerat som god man åt ensamkommande flyktingbarn. Jag har haft ett ganska enkelt ansvar från början då pojken jag ansvarat för bor med sina släktingar och får sitt emotionella stöd därifrån. Men jag har ändå känt att jag hjälpt honom mot målet att kunna leva ett bättre liv. Förhoppningsvis med sin familj till slut.
I februari fick jag ett nytt uppdrag. En tjej från Etiopien har kommit till byn utan sina föräldrar och hon bor på ett ungdomshem. Det ger mig en ny utmaning - att ge stöd från alla håll, både praktiskt och känslomässigt. Jag visar henne allt fina med vårt land och gör mitt bästa för att hon ska få stanna i Sverige.
När vi åker omkring och jag berättar om Sverige så får jag en känsla av stolthet som jag inte trodde fanns där. Jag ser med öppnare ögon på naturen, landskapen, människorna, egenheterna som finns i vårt land. Jag känner mig tacksam.
Livets enkelheter beskrivet ur mitt perspektiv..... smygtitta lite....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
kalasdags.... vad innebär det nu för tiden?
I helgen fyller min minsta dotter 7 år - HIP HIP HURRA! Helt otroligt att hon är så stor, min minsta lilla bebis <3 En re...
-
Min 6 åring börjar förskolan i höst. I början på året skulle vi då välja skola till henne, det fria skolvalen som det så fint heter. Vi vald...
-
I helgen fyller min minsta dotter 7 år - HIP HIP HURRA! Helt otroligt att hon är så stor, min minsta lilla bebis <3 En re...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar